Dag 1.

Satsningen sträckte sig över tre dagar och med på denna var Martin Wasberg, Manuel Fyrestam, Per Stenberg, Linus Storm och Alexander Eriksson. De tre sistnämna är alla från Värmland och riktigt vassa abborrefiskare. Satsningen skulle ske i Stockholmsområdet i sjö och siktet var helt inställt på förleksborre. Man kan onekligen säga att resultatet blev lyckat med riktigt fina toppfiskar trots ett konstant fallande tryck.

Bild 1 – 1280 gr och 43 cm.

Värmlänningarna anlände en knapp timme innan solen gått ned första dagen. Martin och Manuel, tillsammans med Manuels vän Petter, var dock ute och körde från soluppgång dag ett. Vädermässigt var bra, med växlande molnighet med något hög sydvästlig vind på 4-6 m/s. Dock var trycket på väg ned, dipp från 1015 hPa inledandevis till 1005 hPa vid slutet. Fisket, inte helt otippat, var segt men vi lyckades pilla upp några fina innan kvällen kom. Ett par på runt 900 gr samt två över kilot. Den första kom runt kl. 11 och vägde in på 1280 gr med en längd på 43 cm. Se bild 1. Vi stod då bakom en lä-udde över kuperad botten. Den togs av Martin på en Gunki Whiz 4’’, se bild 2, riggad med 15 gr skalle.

Bild 2 – Gunki Whiz 4”.

Jiggen är ny för 2016 och har riktigt bra egenskaper. Med sin smala tail till den relativt lilla paddeln får den en mycket livlig rörelse vid redan extremt små rörelser. Jiggen är även byggd för att ge mycket vibrationer för att efterlikna just en levande fisk. Färgen på betet var Ghost Brown fiskad med korta men kvicka rörelser där betet fick dunka i botten. Andra klossen kom strax innan solen gått ned och även strax innan grabbarna från Värmland anlände där Manuel fick äran att håva. Petter hade vid detta tillfälle lämnat båten och uppankring hade gjorts på en mindre sten där det strax innan uppankring synats en riktigt bra fisk stå parkerad. Runt stenen stod mycket betesfisk men på var det helt tomt, ett gediget läge. Även denna abborre togs på en Gunki Whiz 4’’ i samma färg, riggad med samma vikt på skalle och fiskad med samma teknik. Borren vägde in på 1230 gr med en längd på endast 41 cm, se bild 3.

Bild 3 – 1230 gr och 41 cm.

Efter release mötte Martin och Manuel upp de nyanlända grabbarna. De var bra taggade med höga förväntningar.  Det tog inte lång tid innan båda gängen stod uppankrade på första spotten tillsammans. Målet här var dock en annan art, nämligen storgös i sista ljuset.

Manuel, som hade bra koll på denna spott, förtalade värmlänningarna att shads varit melodin för dessa gösar när de börjat parkerat sig på grynnorna. Inte ofta man får möjligheten att ha chans på riktigt stor gös vid spinnfiske. Detta är en metod som Per, Linus och Alexander ägnat en hel del tid åt förr men som kommit i glömska efter all vertikal hysteri.

Första fisken i värmlänningarnas båt kom kort efter uppankring och det var bra tunggung i Pers spö, ett Illex The Artist S210M, vilket spö! Manuel och Martin fiskade då som tidigare även lite tyngre skallar, 15 gr och uppåt, med tanke på att det blåst hårt vilket medföljer att det blir svårt att hålla kontakt med för lätta skallar. Fisken hade under dagen gillat högre fart men när 4 personer fiskade med 15 gr skallar tyckte Per själv att det kändes för regelbundet. Han ogillar generellt tunga skallar. Valet blev en Dexter Shad 15 cm i färgen Ayu. Alla visste att det fanns stor abborre i området så en 15 cm jigg kändes optimal. Bra storlek för gös och bra storlek för de lite större abborrarna. Per riggade upp med en 10 gr skalle, bara betets massiva kropp gör att betet sjunker saktare och lugnare i rörelserna. Och med en 10 gr skalle visade det visa sig ta lång tid innan betet landade på botten. Följaktligen tog Pers kast längre tid vilket en hungrig gös ej kunde motstå – efter en rejäl fajt låg en riktigt grann gös i håven – 5060 gr, se bild 4.

Bild 4 – 5060 gr.

Per fortsatte sin teknik med Dexter shad med sakta inspinningar – något han, genom den lugna gången med lätt skalle, trodde stenhårt på. Kort efter Pers gös brände även Linus en bättre fisk vilket uppfattades efter en tydlig smäll. Kort efter Linus kontakt krokar Per återigen en bra fisk, denna gång med tydliga abborregung. Det var då nästintill kolsvart ute. Efter en intensiv fajt håvar Linus fisken och en rejäl abborre kunde synas. Vågen stannade på 1440 gr, se bild 5. Rätta melodin för kvällen var helt klart en lätt riggad Dexter shad 15 cm – ett starkt tips för att lura bland annat de större abborrarna.

Bild 5 – 1440 gr.

Förhållandena för de två efterföljande dagarna var mindre bra. Variation med inslag av regn och sol tillsammans med konstant ändring i vindriktning. Här skall även tilläggas att dag två inleddes med ett tryck på strax ovan 1000 hPa för att under kvällen tredje dagen ligga på låga 980 hPa.

 

Dag 2.

Dag två började relativt segt som förväntat, några mindre borrar togs men inget nämnvärt. Första bättre kom efter cirka 2 timmars fiske och den stod Linus för. Under de första två timmarna hade fisket bedrivits i en del av sjön som höll otroligt mycket betesfisk. I anslutning till betesfisken stod det abborre i branterna från 6-9 meter och det var just där dessa söktes. Efter att ha testat flera metoder och beten vid sådana spottar utan vidare utdelning föreslog Linus att de skulle åka upp närmare land för att kika hur bottenstrukturen såg ut där. En kort stund senare ankrade Per, Linus och Alexander en kastlängd från land. Bottenstrukturen såg riktigt intressant ut enligt grabbarna och efter ett par kast på nya spotten högg första bättre fisken, denna på Linus bete. Abborren tog en Texas-riggad Illex Scissor Comb 3,8” i färgen Kawashima Shrimp riggad med en 3/0 offset krok med 10g tungsten bullet, detta fiskat med ett Delivrance B2102 M Water Front Versatile spö. Fisken vägdes till 980 gr.

Efter release fortsatte fisket. Knappt en timme senare stod båda gängen ankrade med elmotorerna på ett område så att båtarna kunde fiska av utan att störa varandra. Området/spotten var en hård och kuperad ås. Första bättre kontakten kom för Manuel, men tyvärr klev fisken av kort efter hugg. Manuels dåvarande bete, en Glossy shad från Illex, stod som anledning till Pers nästa betesval. Han hade fiskat de första kasten på spotten med en Scissor komb 3.8″ som han ryckte lite yvigare och snabbare vilket genast resulterat i en smäll men inget mer. Pers val blev en Illex Ishad Tail 3.8″ i en mycket dov färg. Detta bete har en smal men veckad profil och en tunn tail med rapp rörelse samt att den är injicerad med Nitro booster doftmedel. Vid sakta lyft skapar betet enligt Per illusionen där denna vid rörelse ger ifrån sig vibrationer likt en betesfisk skickar ut micropulser. Per menar här att man kan tänka sig en fisk som konstant står och rör sig med kroppen men förflyttar sig nästinting inget. Det vill säga mycket turbulens i vattnet men ingen förflyttning. Detta är något han märkt och tipsar kan vara en riktigt effektiv metod och betespresentation. Särskilt när fisken är så pass försiktig som den var under dessa dagar. Efter kortare fiske med det nyvalda betet och metoden ovan beskriven hugger en bättre fisk. Redan på gungningarna förstod Per att fisken var stor och indikationerna var abborre. Väl i håven kunde en borre på en bra bit över kilot synas. Vågen stannar på 1300 gr, se bild 6.

Bild 6 – 1300 gr.

Metoden kräver här att man har rätt kalliber på spö. Per körde i detta fall med sitt Illex The Artist 225 Black Ops. Ett spö med kastvikt 7-28g och som namnet anger, generellt sätt lite längre. Detta medför att han lättare med bara en mindre handledsrörelse förflyttar betet en längre sträcka – med minimal rörelse för och har full kontroll på bottenstruktur och eventuella pet. Metoden ger ofta inga tydliga hugg och med ett tryck som under dessa dagar missas många pet utan rätt känsla i spöt.

Fisket fortsatte på åsen. Uppankringar gjordes så att kasten kunde varieras så att betet arbetades in från olika håll. Martin och Manuel låg vid ett av dessa tillfällen uppankrade på ett djup av 8-9 meter vid utkanten av åsen och kastade upp mot 5-7 meter. Mycket fisk kunde synas ståendes tryckt längst botten och de visste att man vid rätt kast, med rätt bete och rätt teknik plockar fisk. Det handlar om att man vid sådana tillfällen är ihärdig. Man måste testa olika beten, riggningar och tekniker – framförallt vid de rådande förhållandena där fisket följaktligen var mycket trögt. Martin körde med en Gunki V2IB 4.1″ i färgen White Snow B F. Han valde betet just för att efterlikna betesfisken kring åsen, troligen löja. Efter en tids nötande på fiskarna krokar Martin en fisk men märker snabbt att tyngden är för stor för abborre. Efter kort men intensiv drill bryter fisken ytan. En välmatad gös på cirka 2.5-3 kg. Riktigt kul på lätt utrustning. Han använde då sitt Gunki Bushi spö S-M195 5-18 gr.

Kort efter releasen bestämde grabbarna sig för att göra en flytt. Nästa ankring gjordes på ett stort hårdparti/ås med ett snittdjup på cirka 6 meter. För ett otränat öga såg det inte mycket ut för världen men så var inte saken.  Spottar med sådana egenskaper är nämligen en optimal ståndplats för abborren innan lek med bra djup och möjlighet att gå upp och hänga rommen i bråte och växtlighet grundare vid rätt tillfälle. Här förklaras att det är just platser som denna bland annat Manuel och Martin letar efter under förleksfisket efter abborre. Ståndplatserna brukar generellt sätt vara hårdpartier med kuperad botten och närliggande djup (9 meter eller djupare). Tipset här är att ankra en bit utanför för att dänga betena upp på det något grundare partiet. Det mycket viktigt att man fiskar betet hela vägen in till båten. Huggen kommer mycket ofta precis under båten vilket de spekulerat i att absolut bäst häng inträffar där.

Området höll sporadisk fisk och liknade bland annat även flera av dem spottar killarna från Värmland fiskat på i sina hemmavatten. Det var aprilfiske och kallt i vattnet där fisket följaktligen generellt sätt är segt vilket grabbarna från Värmland ofta tacklar med långsam hemtagning efter botten. På sent höstfiske i just kallt vatten efter abborre har Linus bland annat haft framgångsrikt fiske på Illex Nitro Lightning Jerk 13 cm riggad med en Heavy Straight Jig Head 10 gr, se bild 7. 

Bild 7 – Illex Nitro Lightning Jerk 13 cm.

Till skillnad från många andra beten ger detta ifrån sig mindre vibrationer i vattnet samt att det går att twitcha/jerka i ett relativt snabbt tempo men fortfarande relativt bottennära. Med 10 gr Heavy Straight Jig Head så sjunker jiggen snabbt till botten och med korta snabba knyck får man en riktigt ettrig oregelbunden gång på jiggen vilket Linus tipsar kan vara riktigt hett. Det skulle även visa sig ge resultat kort efter upptackling, redan på första kastet smäller det. Vilket hugg, abborren attackerade jiggen ordentligt och efter en härlig fajt landade Linus sin första kiloskloss för resan – 41 cm och 1060 gr, se bild 8.

 

Borren i text till höger 1060 gr. I mitten – 1480 gr och till vänster – 1080gr.

Fisket fortsatte på spotten där kasten lades systematiskt för att fiska av ordentligt. Det tog inte mer än 10 minuter innan Linus återigen stod med spöt i full böj. Denna gång betydligt tyngre än tidigare. Linus fiskade då för tillfället med ett Gunki Shigeki S 210 M/ML spö med kastvikt från 5-18 gr, ett lätt spö med rejäl ryggrad och snabb action. Hugget kom precis när Linus lyfte jiggen och mothugget med det kraftfulla Shigekispöt satte krokningen perfekt. Linus påstår att det är av högsta vikt att fiska med ett spö som är kraftfullt och har rygg nog när fisket bedrivs på större abborre.
Fajten var grym, hon vill inte upp och blev bara tyngre och tyngre ju närmare båten hon kom. Gunget från abborren var kraftiga och så fort Linus lyckades få upp henne ett par meter pressade hon sig återigen ned mot botten. Efter att ha åkt jojo mellan 4 till 6 meter ett par gånger låg tjockisen i håven för att sedan mäta hela 46 cm med en vikt på 1480 gr, se bild 9.

1480 gr och 46 cm.

Inte alltid men ofta brukar abborren inhalera masken genom att suga i sig den när den står på botten. Om man inte fiskat mycket med mask skall man inte förvänta sig en smäll eller ett kraftigt hugg på samma sätt som om man fiskar med exempelvis en shadjigg påstår Linus.
Linus fortsatte – ”Fajten är tuff, det känns på en gång att det är en bättre fisk. För någon sekund hann jag tveka på om det verkligen var en abborre och framförallt med tanke på hugget. Men känslan var ändå att det här var en bättre abborre.”

Kort efter att Linus krokat sina två kilosklossar hugger det på Manuels jigg. Han fiskade då med en Scissor Comb 3.8″ i färgen Night Crawler riggad med en 8 gr skalle. Vid segt fiske tycker bland annat Manuel generellt sätt att beten som ger ifrån sig mycket vibrationer fungerar riktigt bra. Detta resulterade i att han fiskade med just detta bete. Efter en kortare drill håvar Martin fisken. Den vägs till 1080 gr, se bild 10. Just Scissor Comb har varit sjukt bra för Manuel när det har vart trögt och då inga ”klassiska” jiggar fungerat.  Han fiskar generellt sätt inte bara Scissor Comb med jiggskalle utan även med andra metoder/riggningar som t.ex. drop shot, Carolina rig och Texas rig. Just på denna spott och med det rådande dåliga trycket så påstår han att det är lättast att fiska hem Scissor Comben men en jigg skalle. Manuel hade annars valt en Carolina rig om det hade varit slätare bottnar med (möjligtvis) vegetation eller Texas rig om det hade varit kuperad botten med (möjligtvis) vegetation. Vid rådande tillfälle bestod spottens botten av sporadiskt utspridda mindre stenar med noll vegetation samt tröga stor borrar. Enligt Manuel vill man då inte ha offset krok.

Efter releasen bestämde sig grabbarna för att låta hårdpartiet vila ett par timmar. Detta är något som de starkt rekommenderar. Ser man mycket fisk samt har flertalet pet utan att kroka dem är det ett starkt tips att man återkommer vid ett senare tillfälle då fisken är mer huggvillig.

Något senare under dagen hittade Per, Linus och Alex en liten udde på betydligt grundare vatten. Betesfisk fanns på den mycket lilla toppen och de hade sett ett par större fiskar precis 3-5 meter bortanför.

Fisket hade blivit ännu trögare med tanke på det fallande lufttrycket. valet för Per blev en Scissor comb 3.8″ i färgen Kawashima Shrimp tacklad med en offset krok. Båten ankrades upp en bra bit från fisken för att inte störa den.

Per la nästan sitt första kast högst upp på toppen för att sedan kunna droppa betet nedför kanten och rak på fisken som stod nedanför. Detta gjorde han och med minimalt pet i toppen sattes ett automatsikt mothugg. Ett sådant som man enligt Per får inbyggt i ryggmärgen efter år på sjön. Många känner säkert igen sig, man tänker inte ens på att man gör det utan det bara sitter där. Först troddes inte fisken var så stor men när den kom intill båten började den trycka hårt i ryggraden på Pers Black Ops. Kort därefter fick en grann abborre syna insidan av båten, vågen stannade på 1160 gr, se bild 11.

– 1160.

En kort stund efter Pers borre på 1160 gr begav sig grabbarna tillbaka till det ”då utvilade” stora hårdpartiet. Vädret växlade som sagt under hela dagen och vid just det tillfället hade dimman återkommit och lufttrycket sjunkit ytterligare. Linus hade inte haft kontakt på flera timmar och bestämde sig under transporten tillbaka till hårdpartiet där hans borre på 1480 gr tidigare tagit rigga upp med en mask – en Illex Cobra Tail 5.8” i färg Watermelon Pepper med en 4/0 offsetkrok fäst på en rörlig skalle. Enligt Linus lämpar sig denna typ att skalle med just offsetkrok främst för områden där man vill fiska bottennära men gärna gömma kroken för att undvika gräs, vass eller andra vegetationer. Enligt Linus fiskas maskimitationer 9 gånger av 10 sakta och då menar han otroligt sakta. Ett kast med full kastlängd kan ta upp till 3-4 minuter att fiska hem. Linus påstår här även att nämnd skalle ovan gör sig riktigt bra till maskimitationer eftersom man får en rörligare mask på en krok som inte är gjuten i skallen eller sitter direkt på linan. Det kan vara skillnaden när man fiskar riktigt långsamt. Stand-up effekten får här inte förglömmas, man vill efterlikna en mask som står och ”pickar” i botten förklarar Linus vilket man till fullo gör med denna riggning. Det är här då även viktigt att man fiskar med mask som har bra flytegenskaper i tailen.

Under ett av de första kasten på hårdpartiet högg det på Linus nyriggade mask. Betet fick till en början sjunka till botten med mycket sakta hemtagning. Halvvägs hemfiskad stod masken uppe på en sten där Linus endast lät betet gunga utan rörelse längst med botten. Hugget var precis som det brukade vara, försiktigt inhalerad. Linus hade då sträckt lina och kände hur det blev stummare. Mothugget satt och upp kom en abborre på 39 cm 980 gr.

Abborren hanteras som övriga snabbt och släpps sedan tillbaka. Linus tog därefter ett kast i samma riktning för att återigen fiska hem sin Cobra Tail försiktigt med full kontroll. Ungefär i höjd där fisken han precis släppt tillbaka huggit smäller det på ordentligt. Hugget var både brutalt och stenhårt, det gjorde nästan ont i handen påstår Linus.  – ”Jag var så oberedd på den typen av hugg. Framförallt när jag tagit en abborre på kastet innan som sög i sig masken. Mothuggen satt perfekt när jag reagerade under en tiondelssekund eftersom jag blev så överraskad av hugget.”

Det blev tyngre ju närmare båten hon kom och likt den på 1480 gr så var det svårt för Linus att lyfta fisken från botten. Kroken satt prefekt genom överläppen och väl i håven bredde den ut sig rejält. Abborren mätte hela 45 cm med en vikt på otroliga 1580 gr, se bild 12. Ny toppfisk för dagen och satsningen.

– 1580 gr och 45 cm.

Kort efter att Linus krokat sin borre på 1580 smäller det på Manuels spö. Han fiskade då med en Illex I Shad tail 3.8″ i färgen green pumgold/silver riggad med en 10 gr skalle. Betet togs hem med ganska kraftiga rörelser. Här ryckte Manuel upp spöt för att sedan ta hem slacklinan. Vid denna teknik, och även vid liknande tekniker, kommer oftast hugget när linan spänts upp mot betet och väntar på att dala till botten. Efter kortare drill håvar Martin abborren som vägs till fina 1270 gr, se bild 13.

– 1270 gr.

Under satsningen har Manuel annars till 90 procent fiskat med sina spön Delivrance S198 ml power finesse 2 samt Delivrance B2102 M Water Front Versatile vilket enligt Manuel täkt allt fiske.

Strax efter att Manuel släppt tillbaka sin borre på 1270 gr krokar Martin en bättre. Han körde då med en Gunki Whiz, samma bete som levererade borrarna under dag ett. Denna riggad med 15 gr skalla. Dock fiskad med betydligt mindre rörelser denna gång. Små ryck uppåt med konstant bottenkontakt. Fisken högg precis i lyftet och efter kort fajt synade fisken insidan av båten. Strax under kilot – 940 gr.

Efter framgångsrikt fiske med maskjigg fortsatte Linus fiska med sin Cobra Tail från Illex. Fisket blev allt segare ju närmare grabbarna kom kvällen vilket gjorde att det kändes rätt att fiska långsamt. Sista ankringen gjordes på en nacke/ås där grabbarna tidigare plockat ett par bättre, bland annat Per med en borre på en bra bit över kilot. Kort efter uppankring lyckades Linus kroka en bättre fisk som vägs strax efter landning till prick 1000 gr, se bild 14. En perfekt avslutning på dagen.

– 1000 gr.

Dag 3.

Första abborren för dagen kom strax efter uppankring. Vädret inledningsvis var mulet med dimma och nästintill vindstilla. Fisken högg på Manuels mask och vägdes till 980 gr. Nästa abborre kom strax efter att Martin håvat Manuels. Martin körde då med en Gunki mask, precis som Manuel. En Gunki Vista Worm, se bild 18, riggad med en shaky head på 8 gr. Tekniken, som Linus dagen innan bland annat tagit en abborre på 1580 gr på, var mycket små rörelser och extremt långsamt hemtaget bete. Man kan nästan säga att jiggen aldrig riktigt lämnade botten. Abborren, som vägde in på 940 gr och var 41 cm, sög i sig betet.

Grabbarna tipsar här även att det är extra viktigt att man har full spänn på linan och är konstant fokuserad, vilket Linus bland annat visat på dagen innan. Ibland känner man knappt huggen och då gäller det att man har koll på linan då denna kan ge indikation om hugg. Ett annat tips här är att man kör tunna linor, ett exempel bland annat givet från grabbarna på en riktigt bra lina är Slide Braid – en grym lina som håller färgen och är riktigt stark. Det blir betydligt lättare att känna av bottentopografin och urskilja huggen som ofta är mycket försiktiga. Detta är om inte annat något som grabbarna ger som ett generellt tips då en av nycklarna vid abborrefiske är direktkontakt. Blåser det är det även extra viktigt då man inte vill ha linfång från vinden. En tunnare lina ger även möjlighet att fiska med lättare skallar där man annars, med grövre lina, får båge på den – linan skall helst vara helt rät från spötopp till bete konstant under hemtag. Grabbarna pratar här om dimensioner på 0.08-0.12 mm.

Strax efter håvningen av Martins borre på 940 gr smäller det igen. På exakt samma bete med samma teknik. Det var ett mycket försiktigt pet och efter mothugg svarade bättre tyngd. Fisken hade egenskaper av abborregung och efter en drill på cirka minuten håvade Manuel borren. En grann abborre på 1220 gr fördelat på 43 cm. Tyvärr inte i den bästa möjliga konditionen men ändå en bra fisk. Se bild 15.

Bild 15 – Till vänster 1220 gr och till höger 940 gr.

Fisket fortsatte men var riktigt segt. Vinden vred kors och tvärs och vädret växlade från sol till växlande molnighet med inslag av regn. På detta hade trycket gått ned på låga 980 hPa. Manuel lyckades i alla fall nypa en kloss avslutningsvis. Vid detta tillfälle låg Martin och Manuel uppankrade på en grynna som låg cirka 1.5 meter under ytan. De bestämde att de skulle börja med att ställa sig på toppen för att kasta betena ut mot kanterna. Just då tittade solen fram genom molnen vilket ledde till att Manuel valde att sätta på en Glossy shad 3.8” i färgen Real Hasukko, se bild 16. Den har enligt Manuel ett riktigt snyggt glitter i sig och är just vid grynnor som nästan går ända upp till ytan ett perfekt bete för stor fisk. Han riggade Glossy shaden med en 12 gr skalle storlek 4/0 och fiskade betet med ganska aggressiva hopp. Efter fajten håvade Martin abborren och den vägdes till 1230 gr fördelat på endast 41 cm. Se bild 17.

Bild 16 – Glossy shad 3.8”.

Bild 17 – 1230 gr och 41 cm.

Bild 18 – Gunki Vista Worm.